- Project Runeberg -  I skogspensionen /
135

(1921) [MARC] Author: Else Hofmann Translator: Ingrid Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

stumma. De kommo att tänka på den döda Bay er-konungen,
som levde som en sagofurste och nattetid for fram över
bergen, när månen höljde världen i sitt förtrollande sken.

Medan stadsbarnen gjorde sig hemmastadda i byn, njöt
Annemarie av stadens skönhet. Hon hade redan hört
många härliga konserter och beundrat de förnämsta
konst-närinnor. lion åkte skridsko med Käthe, till en början i
Johannaparken. Men när kylan blev starkare och floden
betäcktes med ett tjockt istäcke, då åkte de på den genom
den i rimfrost klädda skogen till Connewitz.

För Annemarie var det något nytt. Överhuvud taget
fanns här så mycket nytt för henne. I morbror och
mosters sällskap besökte hon en bal, och Käthe, som fick
sitta på raden och titta på en stund, fann, att hennes
kusin var den vackraste.

Hon blev också bortbjuden på kaffe tillsammans med
mostern. Ibland hade hon vid dylika tillfällen förfärligt
tråkigt, ibland fann hon någon, som hon kunde prata med
och som förstod henne. Men över allt annat gick den
njutning konsten beredde henne. Hon kände nu bättre
till gatorna och hittade nästan överallt och gick ensam på
museer och teatrar. Och om allt detta berättade hon i
breven till hemmet; köpte noter ur operorna, som hon
hörde, och ofta även teaterpjäserna, som hon såg, och
skickade hem. De skulle åtminstone i tankarna leva med
sitt barn i storstaden.

Vårt härliga fosterland blödde ur tusen sår. Då fanns
det bara ett som kunde bringa hopp i försagda sinnen;
det var arbete, arbete var helst man kunde finna sådant.
Och arbete hedrar.

Lisi von Thümen fann sig väl till rätta tned sitt arbete
hos fru Wehner; hon mognade i den avlägsna lilla byn,
på vilken hon förut tänkt med förakt, till en duktig, flitig
varelse. Att arbete skänker livet lycka och innehåll, erfor
hon tydligare för varje dag, som förgick. Lilla Johns
kärlek rörde henne, hon lärde att sänka sig till ett barns
åskådningssätt och förstå barnasinnet. Den lilles naiva
prat gjorde hennes hjärta gott; hon berättade sagor för
honom och log, när hon blev till diktarinna och delgav
honom det hon själv hittat på. John lärde av sin tant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:15:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skogspen/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free