Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnan och telefonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två från bordet. Jag var som pojke mycket road
af »pjärr». Jag brukade spela det på en grafsten
på Maria kyrkogård och spelet roade mig äfven
nu. Vid femte afdelningen hade den yngre
damen funnit sitt nummer och begärde det, 18605.
Jag lade ihop stenarna och tog upp en bilboquet
som jag alltid bär på mig. Jag kastade den lilla
elfenbenskulan i luften och fångade den på spetsen
femton gånger utan att misslyckas. Hade det
varit på en cirkus, så hade den äldre damen
applåderat. Den yngre damen talade i telefon:
— Är det hos Holmlund och Elofsson? Jaså.
Är det möjligt att få tala med herr Bergholm?
Tack. — (Till den äldre damen. De va Holmlund
själf som svara! han låter så tref —) Goda Axel!
Hör du inte hvem de ä? Ähl Kan du inte
höra?! Gissa! Äh, hör du inte!? Äh! De ä
Agda I! Goda’! Att du inte kände igen rösten ?!!
Jo, tack bra fast de ä vådligt me mygg! Nej,
hva säjer du! med den där tjocka maduskan, äh,
ä du tokig, han som ser så bra ut! Har han
för-lofvat sej med henne?! Står de i tidningen. Jo,
tack bra, hur mår du själf?! Var det Holmlund?!
Hvarför de?! Äh! Jo mamma vill att du ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
