Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ångbåtsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
ni någonsin tänkt på huru själsmördande detta är?
Men nu är det slut. I afton komma vi icke till
Vaxholm. Jag vill ut på hafvet. Jag är trött på
den här inomskärstraden. Jag behöfver luft. Min
besättning är med om saken. Ingen kan ändra
mitt beslut. Vi ha kol, så det räcker en tid bortåt
och vi ha också en del proviant. När vi passerat
Dalarö, gå vi söderut. Vi gå på Köpenhamn!
Efter detta tal aflägsnade sig kaptenen och
naturligtvis uppstod en förfärlig villervalla. Man
ropade och skrek om hvarandra och en del försökte
med våld få kaptenen att ändra sitt beslut, hvilket
dock tyvärr misslyckades. Ångbåten fortsatte sin
färd och vi närmade oss alltmera hafvet. Det var
en underbart vacker afton, så vacker som endast
en sommarafton i Sverige. Något märkvärdigt
inträffade. Passagerarna betogos af stämningen
öfver land och vatten. Det kom öfver oss en
känsla af välbehag, ja, nästan glädje. Det
lockande i allt detta betog oss alla funderingar öfver hvad
som egentligen skulle hända. Vi glömde de
hemmavarande, vi presenterade oss för hvarandra och
under en nästan festlig stämning åto vi den supé,
som kaptenen hade artigheten duka fram på öfre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
