Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
riktadt på detta rättsförhållande, gifvet af den förmente fadern
åt sonen, blefve derföre högst ett indicium för att blodsbandet
förenade dem, och en fastställelseklagan, hvarigenom ett anspråk på
ett dylikt erkännande gjordes gällande, blefve en anticiperad
bevisföring, som åtminstone svensk lag och praxis aldrig skulle
kunna godkänna. Käranden i fastställelseprocessen skulle med
all säkerhet sjelf blifva mest förvånad, öfver att man trodde honom
nöjd med ett dylikt resultat af rättegången. Hvad han önskar
ftr rättsskydd för det i rättegången påstådda rättsförhållandet,
och detta skydd skänkes honom genom den laga kraft, st>m
åkommer den dom, hvarigenom hans rättsförhållande fastställes.
Dessa båda exempel på fastställelseklagan enligt svensk rättl).
äro tillräckliga för att kullkasta teorien om fastställelseklagan så-
’) Med afseende på omfattningen af bestämmelsen i Preskription slagen
§ 6 skall man ej af stadgandet i § 31 Utsökningslagen, att då öfverexekutor
förvisat mål såsom tvistigt till domstol, äfven gäldenär eger instämma målet,
låta förleda sig till den åsigten att uttrycket »kraf utom rätta> i
förstnämnda lagrum borde tolkas strängt efter orden, så att således kraf vid
domstol eller lagsökning hos öfverexekutor, som väl kommunicerats men ej
fullföljts, icke skulle ge den förmente gäldenären rätt till provokàtorisk
rättegång. Ett dylikt resultat kunde vara rimligt, såvida gäldenären, sedan
målet väl anhänglggjorts vid domstol eller lagsökningshandltngarne
kommunicerats honom, egde rätt i förra fallet att få målet afgjordt, oaktadt borgenären
nedlägger detsamma, och i senare fallet att få målet förklaradt tvistigt, då den
lagsökande tog tillbaka. Hvarken den ena (jfr Afzelius, »Grunddragen», s. 47)
eller andra befogenheten torde emellertid tillerkännas svaranden resp.
för-klaranden af den svenska rätten. Ifrågavarande bestämmelse »kraf utom rätta» i
Preskriptionslagen bör derföre tolkas så, att den omfattar hvarje kraf, som
skett »utan att medföra pröfning (riktigare afgörande) af det påstådda
anspråket» (Nobdlino, >Om präskription enligt svensk allmän förmögenhetsrätt»,
Stockholm 1877, s. 114). Till detta resultat kommer man ock, om man riktar
uppmärksamheten derpå, att en stämningsdelgifning i skuldfordringsmål, en
kommunikation af lagsökningshandlingarne, dock i sjelfva verket är ett kraf
»utom rätta». Riktigheten af denna uppfattning vederlägges ingalunda af
lydelsen af § 6: »Vill den, hos ^hvilken fordran blifvit genom kraf utom rätta
— bevakad, ej afblda borgenärs lagtökning> (obs. detta uttryck tages 1
Preskriptionslagen i betydelse af såväl anhängiggörande af talan vid domBtol
som hos öfverexekutor; jfr § 4 »dom. eller utslag» (dock § 1); se ock K. F. den
28 Juni 1798 § 4 och K. Förkl. den 29 Juli 1812), ty äfven i det fall, att målet
varit anhänglgt vid domstol eller hos öfverexekutor, men nedlagts, kan om
gäldenären sägas, att han ej vill afbida borgenärens (förnyade) lagsökning.
Try g g er, Om skriftliga bevil. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
