- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
60

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60-

att ett bevismedel i motsatt riktning förefinnes ’). Häri har man
således grunden dertill, att mot riktigheten af hvad domstolen
vidhåller såsom sin iakttagelse icke får föras något bevis, liksom
ock häraf framgår denna regels begränsning derhän, att ett
dylikt bevis är uteslutet blott inför den ifrågavarande
domstolen 2), ej inför någon annan. Man behöfver således för
förklaringen af dessa saker icke taga sin tillflykt till en notorietet,
som blott blefve en notorietet för en viss domstol. Och man har
vidare undgått den fara, som består deri, att från notorieteten
såsom utgångspunkt man, hvad angår domarens rätt att ex officio
vara verksam, icke kommer till någon skilnad mellan domarens
iakttagelse af ett omedelbart och af ett medelbart relevant
faktum. Begge blefvo ju genom iakttagelsen notoriska, och
notorietet egde ju domaren ex officio åvägabringa. Med den
förklaring, vi sökt gifva af saken, kan det aldrig komma i fråga att
i detta afseende likställa iakttagelse af hvad man kallat indicier
med iakttagelse af factum probandum, lika litet som det förut
(ehuru af andra skäl) fallit någon in att sammanblanda
domstolens iakttagelse af factum probandum med dess åhörande af
vittnesberättelsen. Domstolens iakttagelse af vittnesberättelsen ftr
för oss icke principielt skild från domstolens iakttagelse af s. k.
indicier, under det att begge deremot skilja sig från domstolens
iakttagelse af factum probandum derigenom, att de förra
iakttagelserna äro ett domstolens upptagande af annat bevis, den senare
deremot är ett bevismedel, såsom sådant för domstolen existent.

Söka vi nu sammanfatta resultaten af den föregående
utredningen, så te sig dessa som följer. Bevisa är att anskaffa grunder
för domstolens öfvertygelse om det omedelbart relevanta faktums
existens. Bevismedel är antingen blott domstolens iakttagelse
eller äfven andra fakta. I förra fallet är bevisningen direkt, i

’) Domarens iakttagelse af ett medelbart relevant faktum är tydligen i
detta afseende likstäld med hans iakttagelse af factnm probandum.

2) Strängt taget borde här vara afgörande icke domstolens utan domarens
identitet. Praktiska skäl tala dock för antagandet af den i texten famstälda
regeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free