Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142-
ling gifvits, måste utfärdaren, då han fullgör sin förbindelse enligt
densamma, utan att handlingen förstöres, återlémnas eller förses
med qvittering, fordra qvitto å eller särskildt anmoda personer
att vara närvarande vid fullgörandet, såvida lian icke skall helt
och hållet ligga i händerna på motparten. Att vittnen
tillfälligtvis åsett betalningen, eller att de mest bindande omständigheter
ådagalägga densamma, räddar honom icke, såvida motparten är
nog försigtig att erkänna betalningen, men t. ex. bifogar, att
förbindelsen å nyo enligt parternas öfverenskommelse upplifvats.
Denna bevisteori anser Nordling äfven böra betraktas
såsom erkänd af den svenska rätten. Särskildt de i 9 kap. 1 §,
10 kap. 1 § samt 12 kap. 1 § Handelsbalken af lagstiftaren till
försträckningsgifvaren, pantsättaren och deponenten gifna råd,
att göra försträckningen, pantsättningen eller depositionen »med
vittnen eller taga bref derå», böra enligt Nordlings mening ’)
uppfattas på det sätt, att lagstiftaren, låt vara mera omedvetet,
hyllat hans i det föregående framstälda åsigt. Mot en dylik
uppfattning af nämnda af lagstiftaren gifna anvisningar i fråga
om bevisningen, torde man kunna göra gällande, att desamma
endast i det fall kunna anses utgöra ett bevis för den af
Nordling antagna verkan af tagandet af skriftlig handling eller af
vittnen på ett rättsfaktum, att lagstiftaren verkligen utgått ifrån
Nordlings åsigt angående bevisskyldighetens fördelning mellan
parterna, då skrift eller vittnen icke tagits på det ifrågavarande’
rättsfaktum. Riktigheten af denna senare åsigt torde nemligen icke
framgå ur berörda af lagstiftaren gifna råd. Antag nu, att nämnda
åsigt icke gjort sig gällande i den svenska rätten 2) och att således
tagande af bref eller vittnen på ett rättsfaktum icke skulle gagna
den, som gjorde det, mera än om han på annat sätt bevisade
detsamma, så står man inför frågan: hvarför skulle lagstiftaren
på nu nämnda sätt begränsa sina råd? Svaret på denna fråga
’) Hvad den af Nordling gjorda, anslående bevisföringen för hans åsigt
.angår, måste vi inskränka oss att hänvisa till ofvannämnda arbete.
2) Jfr hvad mot i fråga varande åsigt anförts å s. 31—35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
