- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
150

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150-

faktum men deremot förklara ett inför rätta gjordt dispositivt
erkännande af ett rättsfaktum icke kunna i den rättegångenr)
uiotsatsbevisas. Det kunde synas, som om vi stode inför ett
antingen-eller (motsatsbevis eller icke motsatsbevis), som borde
afgöras på samma sätt i båda fallen. Ett närmare aktgifvande
på dessa torde dock visa, att med likheten icke är så väl
be-stäldt. Erkännandet inför rätta innebar ett afstående från rätten
att bestrida det erkända faktum, hvilket afstående gälde blott
den rättegången. Då parten afgaf nämnda erkännande, kunde
han icke undgå att "hafva klart för sig, att genom erkännandet
det ifrågavarande sakförhållandet blef definitivt afgörande för
hans mellanvarande med motparten; rättegångens uppgift att
bringa ett slut på hvarje ovisshet i parternas inbördes
förhållande kunde icke vara honom obekant, och i öfverensstämmelse
dermed måste ock hans viljeförklaring tolkas. Annorlunda vid
erkännande utom rättegång. Ett sådant behöfde för den
erkännande endast framstå såsom ett medel att trygga motparten i
fråga om beviset för det erkända faktum; intet hindrade, att
det afgafs, redan innan detta faktum inträffat, för att motparten,
då det inträffade, skulle ega ett medel att undgå den honom
i första hand åliggande bevisskyldigheten. Att den erkännande
icke skulle kunna befrias från detsammas menliga* inflytande
på hans ställning i en eventuel rättegång genom att ådagalägga,
" att det erkända sakförhållandet aldrig existerat, har man icke
rätt att anse hafva varit hans afsigt, såvida icke särskilda
omständigheter tala för en dylik tolkning af hans uttalande 2).

P.å grund af hvad således anförts, fasthålla vi vid hvad vi
förut sagt, att det i en öfverlemnad urkund innehållna erkännandet

’) Beträffande ett under rättegång afgifvet erkännandes (af ett faktum)
betydelse i en annan rättegång, torde man erinra sig, att det icke såsom
dispo-siti-on kan i denna Benare rättegång åberopas.

*) I öfverensstämmelse med det nu sagda har man att bestämma
karaktären af ett särskildt skriftligt qvitto. Jfr rättsfall i N. J. A. VIII s. 244,
Ugeskrift for Retsvæsen, 1883 s. 538; 1884, s. 307. Med afseende på
skyldigheten för borgenär att vid betalning lemna qvitto, se Gesterding i Archiv
für die civilistische Praxis IV s. 16 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free