- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
156

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156-

Förordning, i hvad den angår denna fråga, skulle för visso ej
beröfva handelsböcker det bevisvärde, som bör tillkomma dem;
den i § 1 af 17 kap. Rättegångsbalken åt domaren giftia fria
pröfningsrätt, väl använd, kommè med all säkerhet att riktigare
afgöra, under hvilka omständigheter den i handelsbok till parts
förmån gjorda utsagan’) borde tillerkännas beviskraft, samt huru
högt denna kunde skäligen uppskattas.

Denna fria pröfningsrätt eger domaren, då en af part afgifven
skriftlig utsaga för öfrigt åberopas som bevis till hans fördel. De
åtföljande omständigheternas förmåga att förläna utsagan
bevisvärde har domaren att fritt pröfva. Hvilka omständigheter,
förutom de redan nämnda, kunna för ändamålet vara af betydelse2),
vore det alltför litet gagnande att på förhand söka angifva, ty
redogörelsens förnämsta egenskap blefve utan tvifvel dess
ofullständighet.

Vi öfvergå i stället till att angifva den bevisande kraften hos
en skriftlig utsaga af tredje man. Härvid blifver skilnaden emellan
offentliga och privata handlingar af en väsentlig betydelse.

Hvad då de offentliga handlingarne beträffar, hafva vi redan
i det föregående behandlat de vigtigaste af dessa nemligen
domstols protokoll3), hvarvid vi nämnde, att dessa jemlikt 14 kap. 6 §
Rättegångsbalken måste, äfven om de ej af parterna justerats, anses
som fullt bevis för riktigheten af hvad domstolen i dem förklarat sig
hafva iakttagit. Något bevis om ett annat förhållande kunde, på
grund af förut anförda skäl, ej tillåtas vid samma domstol.
Deremot fans dét icke någon anledning att antaga, att gällande rätt
velat förhindra den, som bestred protokollets riktighet, att vid
annan rätt söka ådagalägga ett annat förhållande än det i
protokollet intygade. Protokollets vitsord faller emellertid endast

’) Derest köpmannen icke sjelf fört boken, ntan denna förts af något hans
biträde, blefve bokens uppgifter att betrakta som tredje mans ntsaga, men med
fri bevispröfning komme detta icke att’beröfva boken dess bevisvärde.

a) Jfr rättsfall i Norsk Retstidende, 1883, s. 417.

s) Hvilken stor betydelse underrätts protokoll ega som bevismedel för
öfver-rätt, torde vara tillräckligt att blott påpeka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free