- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
162

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162-

vid erkännande af en fordringshandling inför de i 24 §
Utsöknings-lagen nämnda funktionärer. Som bekant, fordrar förevarande
lagrum, för att lagsökningsmålet icke skall förklaras tvistigt, att
~vid det af gäldenären afgifna erkännande af
fordringshandlingen, äfven då det skett inför notarius publicus, tillkalladt vittne
skall ha varit närvarande. Ar dènna bestämmelse ett uttryck
för, att notarii publici intyg, om hvad inför honom egt rum, i
allmänhet saknar vitsord, så snart vittne dervid icke varit
tillstädes? Berörda stadgande i Utsökningslagen ger onekligen
anledning till ett jakande svar. En dylik’ uppfattning synes ock
bestyrkas af stadgandet i § 4 af Kongl. Förordningen om Nya
Vexellagens införande den 7 Maj 1880, hvarest föreskrift gifves,
att vid en af notarius publicus verkstäld vexelprotest vittne skall
närvara1).

Spår saknas dock icke, som antyda, att lagstiftaren varit af
en motsatt mening i fråga om nödvändigheten af vittnes närvaro
vid notariatförrättningar. Sålunda heter det i § 4 af gällande
Konkurslag: »Har borgenär genom notarius publicus eller i
vittnens närvaro uppmanat köpman» etc. Vid denna bestämmelse
har lagstiftaren tydligen tänkt sig, att notarii publici intyg skulle
ega samma vitsord som tvenne vittnens öfverensstämmande
utsaga, och detta utan att häntyda på, att vitsordet. skulle vara
beroende af ett vittnes närvaro vid förrättningen. Icke heller i
den ofvan anförda stadgan angående notarii publicibefattningen
fins någon föreskrift derom, att notarius publicus bör företaga sina
förrättningar i vittnes närvaro. Under dessa omständigheter och
då en föreskrift om närvaro af vittne, derest hvad ofvan sagts
om beviskraften hos en embetsmäns utsaga för en sådan
händelse är riktigt, skulle i hög grad beröfva den enskilde den fördel,
hvilken notarii publiciinstitutionen har att bereda, synes det oss,
som om skäl saknas för att antaga, att notarii publici skriftliga ut-

’) Här torde till och med underlåtenheten att hafva vittne med gpra
protesten ogiltig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free