Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169-
handlingens innehafvare ovilkorligt pliktig att förete handlingen,
och såsom medel för att framtvinga dess framläggande kan
användas samma förfarande, som skulle hafva användts, derest part i
särskild rättegång, oberoende af den förevarande, hade gjort
gällande sin rätt till handlingen. Frågan om handlingens
utlem-nande blir. att betrakta som en incidenstvist, och rättens beslut,
hvarigenom innehafvaren ålagts att förete handlingen, torde kunna
verkställas, på sätt i TItsökniiigslagen stadgas. Att rätten kan
inskränka sig till vite, torde emellertid icke kunna dragas i tvifvelsmål.
När har emellertid part en sådan rätt till handlingen, att
nu nämnda förfarande kan tillämpas? Svaret härpå är, såvidt vi
finna, träffande lemnadt af Nya Lagberedningen, enligt hvilken
en obetingad editionsplikt skulle ega rum, »då den part, som
äskar handlingens företeende, är egare deraf eller har del deri
eller eljest eger särskild, genom aftal eller i lag grundad rätt till
handlingens utbekommande eller skärskådande1).»
Öfvergå vi derefter till det fall, då den bevisskyldige icke kan
anses hafva någon rätt till handlingen, måste man, enligt vår
åsigt, hålla i sär den editionsplikt, som träffar part, ifrån den,
hvilken tredje man är underkastad. Hvad då angår parts
skyldighet att vara motparten behjelplig med de skriftliga bevis,
han kan innehafva, äro vi ense med Nya Lagberedningen deri,
att denna har sin grund i parts sanningsplikt. Men liksom i
domarens hand är lagdt att bestämma, när part bör inkallas för
att personligen höras, torde det ock stå honom öppet att afgöra,
när han anser den äskade handlingen vara af den vigt för målet,
att part, som innehar den, genom förelagdt vite enligt 24 kap.
1 § Rättegångsbalken bör tvingas att förete densamma. Med
denna begränsning torde emellertid parts editionsplikt med
afseende på förevarande handlingar vara lika vidsträckt som i
’) Se 18 kap. 2 § Ärfdabalken, 11 kap. 7 § Jordabalken, Kongl.
Förordningen den 4 Maj 1855 §§ 17—19. Jfr rättsfall i N. J. A. X s. 70, N. T.
XII s. 680.
T ryg g er, Om skriftliga bevis.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
