Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en af sina slafvar som erbjöd honom en stor summa penningar
för att blifva fri. Pompejus vägrade att mottaga penningarna
men frigaf honom för intet. Andra anledningar till frigifning
funnos äfven: understöd till de fattiga fria hade redan i slutet
af republikens tid utdelats i form af brödsäd, såsom förut
omtalats. Detta system utvecklades betydligt under kejsartiden, i
det att under namn af congiarier gåfvor af vin, salt, olja, äfven
kött och kläder, men också reda penningar vid högtidliga
tillfällen tillkommo. Vanligen var det blott den s. k. plebs
frumentaria som ihågkoms, men stundom sträckte sig den kejserliga
frikostigheten till ännu större antal fria. Det hände nu, att plebejer,
som ej voro alldeles utfattiga utan ägde en slaf, frigåfvo denne för
att få åtnjuta congiariet, som de antagligen delade med honom.
Å andra sidan hade den frigifne på grund af honom åliggande
obsequium och officium särskild förpliktelse att underhålla sin
patronus, om han råkat i fattigdom. Vid handlingar af
otacksamhet mot denne utsatte han sig för allvarlig bestraffning.
Äfven med afseende på operæ fanns efter Augusti tid en
tendens hos de rättslärda att uttolka lagens bestämmelser i
mildrande syfte. Man medgaf befrielse från dessa æ åt mer än
50-åriga kvinnor, äfven åt den gifta kvinnan, under förutsättning
att giftermålet ingåtts med patronus’ samtycke.
Det förekom, att patronus uthyrde sin rätt till den frigifnes
operæ och att dessa arbeten eller arbetsdagar värderades till ett
bestämdt pris och såldes. Den frigifne själf var ej sällan köparen,
hvarigenom han kom i fullständig besittning af testaments- och
förfoganderätt öfver sin egendom. Förhållandet mellan patronus
och den frigifne blef härigenom väsentligen förändradt. — Under
hela andra århundradet sökte sålunda både kejsarne och de
rättslärda att underlätta frigörelsen från slafveriet och på samma
gång förbättra och mildra förhållandet mellan den frigifne och
hans patronus, ehuruväl bemödandena i det senare afseendet
voro synnerligen varsamma, såsom redan sagts, på grund af
respekten för den enskilda äganderätten.
Några frigifna vunno patronus’ särskilda förtroende. Så kunde
en blifva dennes procurator eller intendent, en annan fick i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
