Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig om axlarne ocli tryckt mig ned i en softa, där vi sedan
länge sutto samspråkande, blef jag afbruten af ett: »du sade
konungen, men du menar visst biskopen.»
Sedan medlet af 1870-talet åtnjöt Johan W itt ständig tjänstledighet
från sitt pastorat och bosatte sig i Lund, där han framlefde
sina sista år. Dog 20 Februari 1883. Sträng lagpredikant,
åtnjöt han stort anseende inom det Schartauanska lägret,
*
I hräcklicja käril vi håfvorna bära,
A tt Han, som dem skänkte, må ensam f å ära.
Om lycka och fram gång i lifvet n haft,
Frå.i Honom kom vishet, frå n Honom all kraft.
Den Fader, som aldrig de sina förgäter,
E j gåfvornas storhet, men troheten mäter.
Den en e H an riktar, den andre gör ann.
Men båda H an kallar till faderlig barm.
De -människobarn, som här .födas t gruset.
F å olika vägar att vandra mot ljuset.
Men det blott blir tecknadt som s a m t och som stort,
H vad enligt Guds plan blifver samvetsgrannt gjordt.
Se, själfva det korn, som i jorden n mylla.
D är nere i djupet sin uppgift få r fy lla .
Då döden har härjat och ute allt kopp.
Det träder föryngrad,t i solljuset opp.
F j mörker, ej svaghet dess l i f kunde döda,
F j vintriga kylan dess fägring föröda.
N ä r H errens lifgifvande A nde det kysst,
Det återtar lifvet helt stilla och tyst.
S å vandrade herden så lugnt och så stilla,
Och trohet han visade städs i det lilla.
N u sofver han ljuft, tills den morgon hai giytt,
Då svagheten vikit och allting är nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:23:49 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/slaktwitt/0033.html
