Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
an? — När jag funnit något vackert, så har jag
antecknat det, utan att då fråga, om det också
tilläte en fullständig förklaring. Försöket att
utreda har, när sådant egt rum, hos mig alltid
blifvit det eftersta, och kan med skäl kallas
eftertanke. Jag lemnar derhän huru bra det varit,
men så har det varit.
Skulle jag, efter jag uppmanas dertill, gå att
närmare betrakta ynglingen Ramidos slut, så vet
jag icke, om ej mången nog fått njuta samma
erfarenhet som han. Äfven en annan, än han, har
ute i verlden först sökt och funnit det sköna: men
tusen hinder, ibland annat många menskliga
inrättningar, mer och mindre visa, hafva stängt
honom derifrån. Hvad har han då gjort? han har
slutit sig i sitt inre. Men det eviga Sköna, som
gripit, förklarat och gladt hans själ, har förtärt
hans yttre existens. Mån detta öde är så
ovanligt? I sin enslighet, förtärd af sin glädje, har det
väl icke händt hvar och en detsamma, som
Ramido, att tillika fattas af ett yttre gift på en täck
tafla. Men jag kan icke hjelpa, att detta "tillika"
inträffade med Ramido, don Juans son af Majorca,
ynglingen ifrån de ormrika öarne. Hvarföre? Jag
vet icke. Jag tecknade blott några scener.
Hvad fadrens slut? don Juans sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
