Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friedrichsruh—Berlin—Hohen-Lüchen—Flensburg—Lübeck 19—24 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den natten med dess kusliga
undergångsstämning skall jag inte så lätt glömma. Himmler
anlände till svenska legationens »Dienststelle» i
Lübeck omkring klockan halv tolv. Omedelbart
därefter började sirenerna tjuta. Jag frågade
Himmler, om han ville gå ned i skyddsrummet
men framhöll också, att jag inte kunde
garantera, att vi skulle få vara ensamma: vi kunde
givetvis inte neka övriga personer, som bodde i
huset, eller förbipasserande att söka skydd i
källaren. Himmler tvekade ett ögonblick — sedan
bestämde han sig för att gå ned. Där hade redan
en liten skara svenskar och tyskar samlats.
Himmler pratade med tyskarna, hörde sig noga
för, hur de hade det, han försökte tydligen
avlyssna folkstämningen — alldeles uppenbart var,
att han inte blev igenkänd. Jag såg då och då på
honom under den timme vi tillbragte i
skyddsrummet. Han verkade oerhört uttröttad och
nervös och kämpade efter allt att döma en hård
kamp för att bibehålla det yttre lugnet.
Ånyo tjöto sirenerna — faran över. Vi
lämnade källaren och slogo oss ned i ett av
beskickningens rum för att dryfta de frågor, som Himmler
ville framföra. Klockan var nu vid pass halv ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
