Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig det offer, som möjligen bleve nödvändigt, om man
ville redbart och ärligt tjäna Herren.
9. En sådan vishet var, såsom vi sagt, fullkomligt
främmande för Herren. När han en gång skulle gå till
Betania, försökte lärjungarna lära honom denna vishet,
sägande: Herre, nyss ville judarna stena dig, och åter går
du dit. Men Herren svarade: Äro icke tolv timmar om
dagen? Den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty
han ser denna världens ljus (Joh. 11). Att av fruktan för
lidande eller död rygga tillbaka för att göra Guds vilja,
det var en tanke, som aldrig kunde vinna insteg i hans
hjärta. Så länge den av Gud åt honom bestämda
arbetsdagen varade, visste han, att ingen skulle kunna taga hans
liv eller göra honom någon skada. Trygg vid sin
himmelske Faders hand vandrade han med vissa steg i hans vilja,
havande blott ett mål, nämligen Faderns förhärligande
genom syndares frälsning. En annan gång, när han talade
om sin död, försökte också Petrus lära honom vishet, i det
han tog honom avsides och sade: Gud vare dig nådig,
Herre, ingalunda skall sådant vederfaras dig. Men Herren
vände sig om och svarade: Gack bort ur min åsyn, satan,
ty du har icke sinne för det, som tillhör Gud, utan för det,
som tillhör människor (Matt. 16:23). Vad Petrus sade,
det sade han nog i välmening, men Herren avvisade hans
förslag såsom en frestelse från satan. Den häftighet, med
vilken han tillbakaslog denna frestelse, visar, att han kände
densamma farlig. Huru farlig den var, kunna vi finna av
Joh. 12:27, där Herren säger: Nu är min själ upprörd,
och vad skall jag säga: Fader, fräls mig utur denna
stunden! — Det var något i hans egen naturliga känsla, vari
den där frestelsen fann en anknytningspunkt, och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
