- Project Runeberg -  Smärtornas man /
27

(1938) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utseende var så vanställt, att när Pilatus hade honom ut
för folket, törnekrönt, sargad och blödande, utropade han
full av medömkan: Se människan! Aldrig har man förr
och aldrig har man sedermera med sådan häpnad kunnat
utropa orden: Se människan. När han strax därpå, såsom
en missdådare, bespottad och blödande hängde på korsets
trä, visserligen var hans utseende då vanställt. Skulle Guds
enfödde son se så ut, han som var Messias, himmelrikets
konung? Icke var det underligt, att många — ja att själva
lärjungarna — häpnade, när de skulle tro, att denne såsom
missdådare korsfäste man var Messias, Guds son. Därför
säger ock Paulus, att predikan om den korsfäste Kristus
var för judarna en anstöt och för grekerna en galenskap
(1 Kor. 1).

26. När Jesus en gång talade om sitt lidande, så var
det många av lärjungarna, som gingo till rygga och
vandrade inte mer med honom (Joh. 6:66). De hade dittills
haft ett slags tro, hade därför följt honom på hans
vandringar. Men under denna tro låg hemligen den tanken, att
han skulle varda en stor konung på jorden, och att de, som
hade följt honom, skulle varda stora och upphöjda män i
hans rike. När de hörde, att han skulle lida och dö, så led
deras tro skeppsbrott; de häpnade och drogo sig tillbaka.
Då frågade Herren de tolv: Icke viljen I ock gå bort? Då
svarade Petrus: Herre, till vem skola vi gå ? Du har eviga
livets ord, och vi tro och hava förnummit, att du är
Kristus, levande Guds son (v. 67 f.). De höllo alltså ännu ut.
Vid den sista måltiden lovade de honom trohet intill
döden. Men när det kom till stycket, när de redan sågo
honom i händerna på en skara beväpnade fiender, häpnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:26:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smam/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free