Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franssons ungar snattade från alla i byn, till och
med från länsman, men de togo icke så mycket som en
böna från min mor. Deras föräldrar hyste, äfven som
oftast misstänkta personer hos sig; men ntan att vi
hade någon annan kunskap derom, än att länsmannen gjor- ij
de täta besök hos dem och merendels gaf dessa objudna
gäster fri resa till staden.
Det var, som sagdt är, tidigt på våren, då jag och
några af byns barn lekte utanför vår stuga. Yi roade
oss med att kasta snöboll. Solen sken blid ner på den
krama snön och upplöste den i vatten.
Yi hade länge hållit på att bombardera livar
andra, utan att likväl segern syntes luta åt någotdera
hållet. De båda partier, vi bildat, hade blifvit lika
undfägnade, och bataljen fortfor under stojande glädje, då
helt plötsligt Janne hoppade öfver inhägnaden och stod
midt ibland oss, skrikande:
— Så’na trindskallar, så’na backharar, som icke
kunna klå på livar andra, så det duger! Jag ska ge er, för
I ären ynkryggar!
Dermed högg han tag i den, som stod honom
närmast, och började under hugg och slag mylla in honom
i snön.
Den lilla skaran af pysar, jemnåriga med mig,
sking-grade sig ögonblickligt och tog till fotterna. De
sprun-go allt livad de förmådde, lemnande en af
kamraterna i Jannes våld för att af honom misshandlas efter
behag.
Afven jag hade tagit reträtten till förstugubron,
men der stannade jag, hejdad af den stackars gossens
jemmerrop.
Ehuru endast sex år, var jag både stark och vig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
