Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rier af sin förmyndare fått fickorna fulla med pengar
för resan,
Det svindlade för min hjerna, då jag tänkte på,
huru många nöjen som väntade mig. Jag hade ett
brinnande begär att njuta af alla; men då detta icke lät sig
göra, nöjde jag mig med att uppsöka jungfru Lova. Hon
skrek och grät i glädje, då jag g.af mig till känna.
Sedan denna pligt var uppfyld, for jag omkring till
Haga och Djurgården, hvarefter professorn och jag
gin-go om hord på en ångare, som skulle fora oss norr ut.
Af prosten Wenner och hans familj emottogs jag,
såsom hade jag hört till slägten. Der möttes Paul och
jag efter att icke ha sett hvar andra på länge.
Mitt vistande hos min förmyndare liknade en enda
solljus dag, så glad och sorgfri var denna tid.
Prestgårdens befolkning bestod till större delen af
ungdom.
Min förmyndare hade icke mindre än fyra glada,
friska och okonstlade döttrar hemma, tillika med två
söner, som voro studenter, och en, som var adjunkt.
Hela familjen utmärkte sig derigenom, att hvar och
en på sitt sätt sökte verka för det goda och hade
sålunda förvärfvat sig en sund lefnadsåsigt.
Man älskade glädjen, men glömde ej för den de högre
pligterna. Jag kände mig lycklig i sammanlefnaden
med dem.
All den lifiighet, som hållits fången inom mig af
min arbetsifver A fick här lösa tyglar. Jag blef lika
yster, som jag i Lund varit sluten och tillbakadragen.
Mycket bidrog den omständigheten, att jag visste,
det alla här känt mig sedan barnaåren och hade lika bra
reda på, hvad som händt mig, som jag sjelf. Deras vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
