Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade på ett års tid vunnit mera kunskap deri, än en q
vinna får under ett helt lif. Också insåg jag genast, att
om min enträgenhet mot Hanna uppväckt förtal, skulle
hennes plötsliga adägsnande från Upsala endast gifva ökad
fart deråt.
Jag sökte derfor att trösta henne. Jag sade, att jag
kände mig olycklig öfver det onda, jag gjort, men att
jag ville och skulle reparera det. Jag lofvade att tala
vid mormor och att förmå gumman att icke skicka bort
Hanna. Mina ord hade verkligen den verkan att något
lugna henne. Hanna aftorkade tårarne och räckte mig
handen, men i det samma rycktes dörren upp, och in
trädde madam Grönqvist med stormsteg. Hennes min var
sträng, och hon utropade häftigt:
• — Var det icke, som de säga, att han passar på, då
jag är borta; men se, nu är det slut med detta, skall
jag säga. Han borde blygas att bära sig åt så, som
han gjort, och hopa skara och elände öfver hederliga
men-niskor.
Gumman vände sig till Hanna och tillsade henne att
genast lemna rummet, hvilket den stackars flickan också
ögonblickligen gjorde.
Jag blef derefter undfägnad med de skarpaste och
bittraste förebråelser.
Förgäfves försäkrade jag, att Hanna icke gjort
något ondt; det var som att tala vid väggen. Hon hörde
ej på mitt rättfärdigande,’ hon fäste icke något afseende
vid mina försäkringar eller mina böner och lemnade utan
uppmärksamhet ella förnuftsskäl, jag anförde för att
få henne att icke sända Hanna till hufvudstaden.
Det inträffade med gumman, såsom det stundom hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
