Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I så fall är det lyckligt, att jag icke har er
befattning, inföll Conny; — ty jag fruktar storligen, att
jag kastade mig öfver brottslingen och visade honom den
funna handsken, utropande: “Kan du neka, att denna
#
handske är din, att din hand var beklädd med den, när du
gaf dödsstöten ?“
Willberg kastade en forskande blick på Conny och
sade med eftertryck:
— För att kunna handla så, bör man åtminstone
misstänka någon viss person såsom egare af den parfymerade
handsken.
— Och detta gör herr Willberg icke?
Conny och AVillberg sågo på livar andra. Den
sluge länsmannens ögon hade ett egendomligt uttryck.
• O
— Annu en anledning att skatta mig lycklig öfver
att icke vara länsman, sade Conny.
— Ni har således en bestämd misstanke?
— Ja; men den behåller jag tills vidare för mig
sjelf.
1 det samma reste sig baron Lodstein från soffan,
der han suttit och pratat med’Liedgren. Gardinen
hade skymt bort honom för Connys och Willbergs ögon?
men derför icke hindrat deras ord att tränga fram till
baronens och häradsliöfdiugens öron.
Den senare hade likväl ej låtit märka, att han
hörde, hvad som sades, utan fortsatte att redogöra för
fördelen af den eller den behandlingen af jorden.
— Det tycktes, som om baron Lodstein hade varit
oss helt nära, under det vi talade om hans brorson,
sade Conny, då baronen gick förbi fönstret.
— Han satt i soffan här bredvid, svarade Willberg.
— Yiste ni det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
