Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte jag, i det jag uppvecklade den senares skrifvelse
och läste:
“Conny!
Inneliggande bref var äranadt till Berta; men det
har aldrig kommit henne till handa, utan jag har brutit
och läst det. Hon eger ej någon kunskap om dess
tillvaro, och jag hoppas, att hon aldrig skall erhålla
någon. Må det förblifva, liksom hade det aldrig varit
skrifvet. Låt mig, såsom din vän, få bifoga dessa ord:
vi böra aldrig anklaga andra för våra lidanden, utan
ensamt oss sjelfva. Granska vi våra handlingar, ligger i
dem upphofvet till våra olyckor.
Jag behöfver icke säga något mera. Du har säkert
redan kommit till så mycket lugn, att du icke vill ställa
Berta till ansvar för att hon ville bereda min lycka.
Denna lycka var icke i öfverensstammelse med Guds
vilja, och derför ramlade den; men på ruinerna deraf
kunna vi resa upp en ny byggnad, starkare och bättre
än den, som störtat: jag menar vänskapens. Du förvånas
öfver detta förslag af dottern till den man, som så djupt
förfördelat dig.
Ack, förvånas icke, utan tag min hand, som i dag
räckes dig till vänskap! Den bjudes dig af uppriktigt
hjerta. Hvarför skulle du afsky mig? Milt enda fel har
ju varit, att jag älskat dig, och detta hade jag gjort,
om du än varit född i ett fängelse. Jag hade velat
vara Berta för att ega din kärlek; men jag skall dö nöjd,
om du utan bitterhet vill minnas mig och om du, innan
vi skiljas för alltid, låter mig med några ord veta, att
du utan ovilja tänker på Gertrud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
