Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag frågade nu, om han trodde sig kunna känna igen
mannen, i fall han finge se honom. Fogeifängaren ref sig
i hufvudet och svarade:
— Nog ville han, att jag ej skulle se hans ansigte;
men se, icke släppte jag honom ur ögonen, förr än jag
fick sigte på, hur han såg ut, för jag låter icke lura
mig så lätt, jag.
Jag förbigår det vidare förhöret med
fogeifängaren. Dagen derpå voro han och jag på vägen till
Kungsdal.
Yi anlände dit sent på aftonen.
Samtalet emellan mig och Strålkrans hlef långt.
Jag meddelade grefVen de upptäckter, jag gjort, och
sedan vi öfverlagt om sättet att göra det bästa bruk
deraf, bjöd jag grefven god natt, och en betjent följde mig
till mitt sofrum.
Nilsson hade blifvit anförtrodd åt inspektoren, som
fått i särskilde uppdrag att hafva ett vaksamt öga på
honom.
Strålkrans lemnade till min disposition två rum,
som han eljest brukade begagna, och inlogerade sig sjelf
i den egentliga sängkammaren, der han annars icke
brukade sofva. De rum, jag fått, lågo alldeles för sig
sjelf-Va i östra ändan af byggningen.
De senaste händelserna och samtalet med grefven
hade varit sådana, att de icke lemnade något lugn q var
i min själ. Då jag nn inträdde i dessa rum, der jag
efter en tröttsam resa skulle söka hvila, kände jag mig
likväl icke hågad derför. Sedan betjenten aflägsnat sig,
vandrade jag länge af och an i det inre rummet,
ofver-tänkande huru ofullständiga upplysningar, jag inhemtat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
