Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarlagstiftning, svensk, av fil. kand. M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetare till 12 år, varjämte sex år senare i ett tillägg till
förordningen nattarbete förbjöds för arbetare under 18 år. Dessa
bestämmelser sammanfördes i den ännu gällande näringsfrihetsförordningen
av 1864, men spelade knappast någon praktisk roll, då all kontroll
saknades.
Behovet av skydd för fabriksarbetande
barn och kvinnor,
särskilt barn, är ett av de tidigast insedda och blir, som nämts, i regel
den kärna, ur vilken hela arbetarskyddslagstiftningen växer fram. Så
även hos oss. När vårt lands industrialisering på 1870-talet nådde
ett starkare uppsving, framkommo också snart i riksdagen motioner
i avsikt att, bättre än vad 1864 års förordning gjorde, skydda barn
och minderåriga. Resultatet av dessa motioner blev tillsättandet år
1875 av en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till
författning angående minderårigas arbete i fabriks- och hantverksarbete.
Denna kommittés synnerligen förtjänstfulla arbete fullbordades två
år senare och ledde 1881 till utfärdande av en förordning angående
»minderårigas användande i arbete vid fabrik, hantverk eller
annan hantering» den s. k. minderårighetsförordningen. (Om dess
innehåll, se art. »Arbetarskydd»), Denna förordning, som förbjöd
barn under 12 år arbete i fabriker och hantverk samt inskränkte
användandet av minderåriga, saknade emellertid föreskrifter om
effektiv kontroll och skulle sålunda bli av ringa betydelse. Likväl
väckte den vid sitt framträdande så stark opposition, att regeringen
förleddes uppskjuta tiden för dess ikraftträdande och dessutom
undantaga hela sågverks- och brädgårdsrörelsen från dess giltighetsområde,
varjämte ej obetydliga inskränkningar medgåvos på andra håll.
Emellertid blev det också den sista författning av större betydelse
på arbetarlagstiftningens fält, som utfärdades i form av förordning.
Sedermera har riksdagen hävdat sin rätt att tillsammans med
konungen få stifta viktigare lagar av denna art.
1890 deltog Sverige i den på tyske kejsarens inbjudan till Berlin
församlade första internationella arbetarskyddskonferensen, vars mål
skulle vara att verka för enhetlighet i de särskilda staternas
lagstiftning på detta område. Det närmaste resultatet härav blev för
vårt lands vidkommande tillsättandet av en kommitté (den s. k.
revisionskommittén) med uppdrag att utarbeta förslag till en ny
arbetarskyddslagstiftning. Kommitténs betänkande avlämnades redan
följande år, 1892. Dess förslag omfattade såväl förändring av
minderårighetsförordningen som av en förordning av 1870 angående
vissa försiktighetsmått vid tillverkning av fosfortändstickor. Det
senare förslaget ledde fyra år senare (1896) till utfärdande av en
förordning angående »försiktighetsmått till förekommande av käk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
