Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Socialism och socialdemokrati av fil. lic. Sven Brisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
materialistiska historieuppfattningen). Det duger sålunda icke att
försöka att utan vidare införa ett idealsamhälle. Den viktigaste
uppgiften blir istället att undersöka det närvarande
privatkapitalistiska samhällets utvecklingstendenser. Dessa äro enligt Marx
följande :
Genom industrialismen hava två samhällsklasser tillskapats:
kapitalisterna och proletariatet. Den sociala utvecklingen kommer
nu att gå därhän att alla andra samhällsklasser försvinna, i det att
de uppsugas av det allljämt växande proletariatet; kapitalisternas
antal åter minskas ständigt. Proletariatet utarmas och försänkes i
elände, (utarmningsteorin), medan alla rikedomar hopas hos
kapitalisterna (ackumulationsteorin). Dessa rikedomar bestå av värden
som frambragts av arbetarna, proletariatet, men som kapitalisterna
tillägnat sig (mervärdeläran). Denna utveckling försiggår under
ständiga strider mellan proletariat och kapitalister (klasskampen).
Kvar står till slut blott ett litet antal över världens alla rikedomar
rådande kapitalister och ett hela den övriga folkmassan omfattande,
egendomslöst och utsuget proletariat.
På samma sätt kommer den ekonomiska utvecklingen att sluta
i en väldig motsats. Hela produktionen kommer att koncentreras i
ett fåtal jätteföretag; all smådrift går under, blott väldiga
jord-bruksdomäner och fabrikskomplex stå kvar (koncentrationsteorin).
Medan dessa inom sig utveckla en allt högre organisation, gör sig
bristen på organisation av produktionen i dess helhet allt mera
kännbar i regelbundet återkommande ekonomiska kriser av allt
våldsammare karaktär (kristeorin). — När utvecklingen hunnit till demia
punkt äro alla betingelser skapade för en förändring av
samhällsordningen. Denna förändring sker i ett slag (katastrofteorin) genom
att proletariatet tar makten, »exproprierar expropriatörema» och
inför en socialistisk samhällsordning, d. v. s. staten övertager såväl
äganderätten till produktionsmedlen (jord, naturtillgångar och
kapital; 1 sålunda icke de föremål som ägaren använder för sitt eget
behov) som ledningen av produktionen. Därmed försvinna alla de
lyten som vidlåda den privatkapitalistiska samhällsordningen. Alla
klasskillnader bero på att ett fåtal monopolisera produktionsmedlen
och därigenom tvinga andra att arbeta för sig. I och med att
produktionsmedlen göras till hela samhällets egendom omöjliggöres
detta. Det finnes då ej längre härskande och behärskade, förtryckare
och förtryckta (klassamhällets avskaffande).
1 Med kapital i nationalekonomisk mening menas »producerade
produktionsmedel ►, d. v. s. redskap, maskiner, fabriker o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
