Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Myteriet ombord å »Wellington» 1827.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrman och en matros mördad. Jag, kapten Kennel, är
sårad och instängd i hytten här. — Första styrmannen och
besättningen sitta i järn i lastrummet — möjligen iklädda
fångkläder. — Vet ej bestämt, men antar att anföraren,
’Black Pete’, som nu agerar kapten, planlagt kapa ett eller
båda edra skepp. — Var på er vakt! Rusta er till batalj —
återtag briggen och hjälp oss fria, för Guds skull!
Thomas Kennel,
fängslad befälhavare å ’Wellington’.»
»Ja, kunde jag inte ge mej fan på, att det var något på
tok ombord där!» utbrast Duke. »Den där Kent, som han
kallade sej, hade litet för bråttom att få oss ned i kajutan,
men under den halva minuten på däck märkte jag åtskilligt,
som väckte min förvåning. Särskilt fäste jag mej vid, att de
tre man, som fanns synliga på däck, hade de värsta
bovansikten, man kan få se, och verkade inte sjömän av det
slag vi äro vana att se på dessa breddgrader.»
»Alldeles samma iakttagelse gjorde jag», infall Tanner,
»och vi få därför utgå ifrån det antagandet, att det här
papperet talar sanning, och att vi alltså göra klokast i att
vidtaga våra åtgärder, för att lura banditligan på sitt rov.»
De två valfångstkaptenernas barkade nävar slogo därvid
ihop i ett ärligt handtag.
Det blev icke mycket sömn den natten ombord å de båda
valfångarne, ty ehuru i tysthet, började man genast göra
sina förberedelser att sätta fartygen i försvarstillstånd. På
morgonen gick Tanner i land för att varna de bofasta
kolonisterna i samhället, och Duke’s förste styrman, som talade
maorispråket flytande, sändes upp till hövdingen Waikaeata,
för att även varsko Marapuhi-stammen och anhålla om deras
bistånd, i händelse av behov. Dessa snabba åtgärder sökte
man att i det längsta dölja, för att ej väcka misstankar
ombord på »Wellington». Banditerna tycktes dock ej göra
sig någon brådska. Större delen av dagen voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
