Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. På väg till Rotomahana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fört av den bland maoris berömde mästaren Arangi, eller
någon av hans lärjungar. Man behövde blott kasta en blick
på den gubben för att inse, att man hade framför sig en
vacker kvarleva av det utdöende krigarsläkte, som aldrig
kände sig lyckligare än då striden rasade och som långt in i
pioniärperioden fasthöll sin heliga kannibalritus och ansåg
att "kai-kai" var livets största sötma. Nu skulle man ju
kunna vara elak och anmärka på, att hans sätt att skruda
sig ej gav någon illusion av fordomdags glans och "mana",
ty hans resdräkt bestod endast av en skjorta, som räckte
honom strax nedom knäna, och en gammal fruntimmersschal
lindad om magen och höfterna. Men om han i stället burit
sin dyrbara Kiwimantel (som han antagligen hade hängande
hemma i sin whare) haft peruken prydd med fjädrar och
haft sin "mere" i handen, hade vi och andra turister helt visst
"gillat honom". Nu verkade han mera originell än imponerande.
I stället för sin "mere" i högra och sin "huata" i
vänstra handen, höll han i den förra en brödbulle, på vilken
han mumsade, i den andra höll han med ett fast grepp ett illa
åtgånget exemplar av maoritidningen "Te Korimako", som
han tycktes vara rädd om som sitt öga. Hade det varit en
engelsk tidning, kunde man ha trott att det var omslagspapperet
till hans matsäck — men en tidning på maorispråket
ämnade han helt visst låta någon läskunnig maoriungdom
läsa upp för sig, då han kom fram till ort och ställe.
Jag frågade en engelsktalande "halvcast", som brukade
tjänstgöra som tolk åt turister och kände traktens befolkning
vad det gamla originalet hette.
"Rangihewa", svarade han, varvid den gamle skrattande
vände sig till mig och sade: "No, No! me Georgi Grey!" Även
han var alltså, liksom Turoa i Raukaka, en humorist. Genom
halvblodet fingo vi veta att hans namn var vida känt i
Taupo- och Waikatodistrikten och hade på 40- och 50-talen varit
förenat med många berömda krigarbragder. Nu ville han
uppträda inkognito för oss pakehas, och högg till med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
