Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stolthetens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta oerhörda problem, som så plötsligt blivit hans.
Han bad tyst med armbågen på bordet och
huvudet lutat mot handen och kunde på avstånd
förefalla som en tröttad åskådare. Mellan danserna
strömmade kavaljererna med sina damer förbi
honom, småpratande konventionellt, men då de dragit
förbi, upptog han på nytt brottningen med sina
tankar.
Han började lappa ihop sitt så illa ramponerade
ideal av Isaac Ford, och som lim begagnade han
sin skickliga och subtila logik. Den var av det
slag, som komponeras i stora egoisters
hjärnlabora-torier, och den verkade. Det var ett obestridligt
faktum att hans far varit skapad av finare materia
än alla andra som omgåvo honom, och dock hade
Isaac Ford endast varit ett väsen i vardande, men
själv var fullfärdig. För att bevisa detta ställde
han fadern på en piedestal och sig själv bredvid.
Plans eget lilla jag växte till kolossala proportioner.
Han var stor nog att kunna förlåta. Han blev varm
vid tanken därpå. Isaac Ford hade varit stor, men
själv var han större, ty han visste att han kunde
förlåta Isaac Ford och åter ställa honom på den
höga platsen i sitt minne, om ock platsen aldrig
mer kunde bli lika helig som förr. Och därför
gillade han Isaac Ford, för att han aldrig erkänt
frukten av sin förvillelse. Nåja, inte heller han
skulle erkänna honom.
Dansen avstannade. Orkestern hade slutat »Aloha
Oe» och beredde sig att gå.
Percival Ford klappade i händerna för att
tillkalla den japanske tjänaren.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
