Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
kamp för att uppgå i Nirvanas stilla frid. Så är
det ock för de flesta av Indiens äkta söner och
döttrar en frestelse att hänge sig åt själviskt
njutande av extasens saliga fröjd, förglömmande
med-mänskors nöd och världens ofrid och sorger.
Buddha besegrade frestelsen, berättas det, och
återvände till människorna för att predika frälsningens
väg för sina lidande bröder. Av dessa stora ledare,
som vi nyss sysslat med, ha ock flera segerrikt
bekämpat sin böjelse att hänge sig åt extasens
världs-flykt. Kristendomens etiska höghet har blivit ett
salt också för dem.
Under en resa från Indien till Japan hade jag
tillfälle att lära känna en framstående indisk kvinna,
Lilavati Singh, vice rektor vid en av de första
högskolorna för kvinnliga studerande i Indien, i
Luck-now, en stark kristen karaktär, en framstående
pedagog och talare, som vunnit stor uppmärksamhet
vid sina besök i Amerika och Japan. Jag lärde
känna henne rätt väl, då vi under flera veckors tid
i Japan t. o. m. delade rum och företogo flera resor
tillsammans. Hon besjälades av en brinnande
kärlek till sitt land och sitt folk. På tal om en
väckelserörelse, som den tiden upprörde känslorna
inom vissa distrikt i norra Indien och som jag själv
fått bevittna vid ett besök i Pandita Ramabais stora
kvinnohem, yttrade hon ungefär följande: »Det har
alltid varit svagheten i Indiens religioner att skilja
moral och religion åt. Man har kunnat vara religiös
utan att leva etiskt efter både buddhistisk,
hindu-istisk och muhammedansk åskådning. Men skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
