Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkvisa från Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å jänta å ja, allt uppå landavägen — å ja —
å jänta å ja, allt uppå landavägen.
Där mötte hon mej en morgon så klar,
å sola den sken på himmelen så rar,
Å vacker som ljusan dagen hon var,
mitt hjärta hvart tog du vägen?
Å jänta å ja, allt i Ransätters körka — å ja —
å jänta å ja, allt i Ransätters körka.
Där blicka ho på mej så himmelensblått,
å öga di for så blixtrande brådt,
Å allri nånsin har ja tåcka salfve fått,
ja miste kav min hela störka.
Å jänta å ja, allt i missommarsvaka — å ja —
å jänta å ja, allt i missommarsvaka.
Där mötte ho mej mä fräsande fröjd
å allri nånsin har jag känt mig så nöjd.
Ja kasta mina ben i himmelens höjd
å hoppa öfver alla taka.
Å jänta å ja, allt uti polskedansen — å ja —
å jänta å ja, allt uti polskedansen.
För där tog ja uti hennes hann,
för ögat skymdes bort båd himmelen å lann.
Hur dansen den gick, de vet ja inte grann,
förrän ja kom tebaks te sansen.
Å jänta å ja, allt uti gröna lunden — å ja —
å jänta å ja, allt uti gröna lunden.
Där tog jag en kyss så rosenderöd,
å klagade för henne hela min nöd,
Å frågte, om ho ville dela mitt bröd,
å ho svarte ja på stunden.
Å jänta å ja, allt i Ransätters körka — å ja —
å jänta å ja, allt i Ransätters körka.
Där stodo vi då vid altaret just,
å lofvade tro i nöd å i lust.
Å allt intill lifvets sistaste pust
troget hvarandra dörka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
