Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 12. Mor Kitta kallar trollen på Reseberget till dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110
— Ja, det är det, svarade Elsa. Och jag tänker, att när
en fylkeskonungs son en gång har kunnat röfvas af trollen från
Funkhammar och förtrollas, så kan väl samma öde hända ett litet
blindt barn. — Jag tror, att lille Edmund är tagen af trollen.
— Du talar så mycket tok flicka, sade modern. Det är
nog en elak människa, som tagit honom och sålt honom till
zigenarne, som ströko kring här i bygden, just då gossen försvann —
och det är nog inte utan sin orsak, som brukspatron tänker låta
Jerker gå från bruket.
— Du är orättvis, moder, sade Elsa. Jerker är den hederligaste
gossen i hela bygden.
Gumman ville inte höra därpå, utan gick tigande in i stugan.
*
Det blef torsdag.
Jerker hvilken blifvit som en annan människa, alltsedan han
från sitt gömställe i pörtet hade hört Elsas samtal med mor Kitta,
som icke alls såg lifvet så dystert numera, som han hade gjort på
sista tiden, till följd af att han skulle mista sin tjänst vid bruket,
gick i god tid fram till pörtet medförande en ranson brännvin,
såsom han lofvat.
Visst tyckte han, att det härmade honom, att han icke skulle få
stiga upp på kuskbocken på herrskapsvagnen, med den galonerade
rocken och den granna kuskmössan på sig samt med stångpiskan
i handen; men då han hade visshet om, att Elsa älskade honom
i alla fall, så finge han väl trösta sig och ta dagen sådan den
kom. Det blefve väl andra tider, och en gång skulle det väl
komma till herrskapets vetskap, att han var alldeles oskyldig i
lille Edmunds försvinnande.
Elsa dröjde i det längsta att gå, ty hon visste, att hennes
mor hade ett ärende att uträtta borta i en granngård på aftonen,
och då ville hon passa på och gå bort till mor Kitta för att
slippa få något mellanhafvande med sin mor, innan hon begaf sig
i väg; det skulle nog bli larm och väsen efteråt, tänkte Elsa, som
väl kände sin mor.
Det gick, som Elsa tänkt. Mor Britta gick bort fram emot
aftonen till granngården.
Elsa var då inte sen att göra sig i ordning och skynda från
hemmet i riktning mot mor Kittas förte.
Utanför grinden till storgården mötte hon sin far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0110.html
