Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tulldirektören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
143
— Fru friherrinnan kan bli störd i sina andaktsöfningar.
Friherrinnan svarade intet.
Kolportören led kval. Han fruktade storligen, att den ljufva,
harmonien mellan honom och hans rika meningsfrände skulle kunna
blifva rubbad, och han var af den åsikten, att en direktör vid
tullverket utan tvifvel vore mindre bibelsprängd och mindre
skenhelig än en läsarepredikant.
Friherrinnan hade emellertid denna gång helt annan blick på
saken än hennes helige handsekreterare och själavårdare.
Hon var ju kvinna. Tulldirektören hade uttalat sig smickrande
om henne. Detta slog naturligtvis an på henne, och hon
kom till den slutsatsen, att direktören hade alldeles rätt.
Men till den grad hade hon kommit under kolportörens välde,
att hon icke uppenbart vågade motsäga honom.
Ett svar måste emellertid skrifvas till tulldirektören, den
nyligen omvände syndaren, och kolportören erbjöd sig att göra
detta. Men detta ingick ej i friherrinnans planer. Hon ansåg, att
hon var skyldig tulldirektören ett egenhändigt svar. Men hon sade
sig, för att ej stöta sig med läsareaposteln, vilja skrifva efter hans
diktamen.
Därmed var han nöjd. Den skenhelige skälmen ville hafva
ett sådant bref affattadt, att det skulle föranleda upphörandet af
all vidare brefväxling mellan direktören och friherrinnan.
Han dikterade och friherrinnan skref.
Men denna gång var friherrinnan honom för slug.
Hon upprepade visserligen de ord, som han dikterade, men
hon nedskref på papperet något helt annat.
Han anade det icke.
Men när friherrinnan tagit detta steg i riktning från sin
dittills i hennes hus så allsmäktige rådgifvare, så var nog att vänta
att äfven uttagandet af ett andra steg skulle blifva en
nödvändighet.
Långt ifrån att skrifva efter diktamen, nedskref friherrinnan
följande:
Herr baron och tulldirektör!
Det gläder mitt hjärta, att finna eder vara omvänd från
världens synd och dårskap, samt att ni blifvit religionen hängifven.
Edert vackra bref har gladt mitt hjärta. Uppsök mig om söndag
under högmässan i S:t Jakobs kyrka.
Eder bevågna
Amalia Lejonman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
