- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
149

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tulldirektören - Kap. 15. Kisses leksaker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

149

och gaf ofta hemma glada och anslående fester, med hvilka
tulldirektören hade hufvudbestyret såsom arrangör.

Baron Örnnäbb hade blifvit friherrinnan Lejonmans
faktotum.

Han hade förut föraktat henne för hennes hyckleri, men han
fattade småningom vänskap för henne, och deras förhållande blef
allt mer förtroligt.

Tulldirektören inskränkte sig emellertid icke till att vara en
sann och varm vann till friherrinan. Han företog sig äfven att
göra henne till ett älskvärdt fruntimmer. Han föreslog
förändringar i hennes våning och i den därtill hörande trädgården, ty
friherrinnan var nog lycklig att äga en sådan midt i staden.

Han lyckades fullkomligt att omskapa henne.

Det enda fel, friherrinnan bibehöll af sitt öfverdrifna läseri,
och som tulldirektören icke trodde sig kunna utplåna, det var,
att hon aldrig ville förlåta dem, hon blifvit ond på. Men hade
hon ej haft ett fel, så hade hon ju varit fullkomlig, och ingen
människa når under sitt jordelif fullkomlighet.

*



         Kap. 15.

         Kisses leksaker.

Den vackra och olyckliga Adèle och gamla Tilda hade ej
kunnat uppehålla sig i Stockholm. De hade ej kunnat betala sin
hyra utan blifvit afhysta, och så hade de flyttat tillbaka till
Karlstad, kanske de där ändå skulle kunna lefva lugnare, menade de.
Där voro de kända.

Adèle fortfor där att lefva efter den plan, hon uppkastat.

Den goda Tilda, lika lydig som tillgifven, var olydig i blott
en enda punkt.

Då hon icke kunde begripa, att en så älskvärd flickas faster
alltid skulle vara och förblifva obeveklig, gick hon till postkontoret,
så ofta hon sparat in någonting under sina små upphandlingar.
Hon dikterade gråtande flera bref för biträdet på postkontoret,
som hon kände och som hjälpte henne skrifva. Både hon själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free