Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
182
— Ni är baron Lejonman? frågade hon liksom tviflande.
— Ja, jag är det. Jag är Adèles kusin och har kommit
hit för att se Adèle och — — —
— Men, sade Tilda betänksamt, hur kan ni bevisa, att ni
är Adèles kusin?
Lejonman ryckte till. — Bevis! — Skulle han skaffa
bevis? Nåja, sanningen måste ju i alla fall en gång fram. Det
vore bäst att tala sanning med det samma, resonnerade han med
sig själf.
— Ni tviflar på mitt ord! utropade han.
— Man kan aldrig vara nog försiktig. Det finns mycket
ruskigt här i världen. Men kanske ni har ett bref från er mor, den
ädla människan, med er till Adèle?
— Nej, det har jag inte, svarade Lejonman, hvilken aldrig
kunnat tänka sig, att han från tjänarinnans sida skulle stöta på
ett sådant motstånd. Men jag kan bevisa, att jag är den, jag ger
mig ut för.
— Så gör det då!
— Min mor har länge behandlat Adèle orättvist — det vill
säga, hon har icke brytt sig om henne alls, hon har till dottern
öfverflyttat det hat, hon hyste för generalen, min morbror.
— Det är nu bilagdt och försonadt.
— Ja visst, ja visst! — Ni skref oupphörligt till min mor
utan att få svar.
— Ja, det gjorde jag.
— Så en dag fick ni ändtligen ett bref, och det innehöll
femhundra riksdaler riksmynt.
— Ja, jag välsignar den dagen.
— Det har nu växlats flera bref och — — — Se här är
en del af dem, Adèle skrifvit.
— Har ni dem, herre? utropade Tilda.
Att hon åter blef misstrogen, märkte baronen ej, utan han
tog upp ur sitt bagage Adèles porträtt och utropade i ungdomlig
extas:
— Och se här, här är den gudomliga flickans bild, som hon
skickat mig!
Men detta verkade alldeles motsatsen, mot hvad baronen
hade åsyftat. Tilda spände sina ögon i honom och frågade:
— Och herrn är Adèles kusin?
— Ja, tviflar ni ännu därpå efter alla dessa bevis?
— Jag skall säga herrn, hvad herrn är, sade Tilda.
— Hvad då?
— Herrn är en stor skälm, så liten herrn är?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
