Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
205
— Gud välsigne herr baron. Nu är jag inte längre ond på
mor, för att hon envisades med att få mig hit på källaren. Det
var allt min lycka det, och Jerkers också det tror jag. Ja, ja det
är allt sant, som man plägar säga, att det är bäst, det, som sker.
— Det tror jag också. — Men hvad säger källarmästarn
om, att Elsa slutar här?
— Han får säga, hvad han vill. Jag är inte stadd.
— Men förråd inte, att det är jag, som tagit Elsa härifrån.
— Nej då, blott för mor Kitta och Jerker.
— Blott de kunna hålla mun på sig.
— De skola ej säga ett knyst, det lofvar jag.
— Då är det bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
