Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 18. En intrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
223
— Briljant exekution! sade friherrinnan.
Alltre’n den från mig flydde,
Världen syns mig en graf.
Den sol, i hjärtat grydde,
Sjönk i det mörka haf.
— Förtjusande! utropade Örnnäbb.
Dock hoppet ännu dårar
Min omtöcknade själ:
Än spira nya vårar — — — —
Ljufva villa, o farväl!
— Gudomligt! sade Axel Lejonman.
Din stolt bjudande hållning,
Din ömt smekande röst
Med onämbar förtrollning
Uppfyllde mitt unga bröst.
Åter blickade Adèle åt sidan mot Axel, som nog såg blicken?
och förstod den, med ånyo tog baron Örnnäbb den åt sig.
Ditt öga dagen tände
I min slumrande själ
Hur din kyss ljufligt brände — — —
O, Gud, jag mins det väl.
Både Axel och Adèle rodnade, men ingen fäste sig därvid.
Af kärleksfagra drömmar
Den sista flytt sin kos,
Under tårar, som strömmar,
Förbleknar kindens ros.
— I sanning charmant! sade Örnnäbb.
Från dagens första strimma
Står min håg blott till dig
Och nattens tysta timma
Ingen ro har för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
