Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 20. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
237
— Ja!
— Älskar du mig?
— Tviflar du därpå, Axel?
— Har du någonsin älskat mig?
— Hvarför dessa sårande frågor? Du vet, att jag älskar
dig, du bör veta det, jag har visat det. —
— Ack, men dock! utropade Lejonman. Du när dock icke
i ditt hjärta den häftiga känsla, som genomströmmar mig, som
bränner mig!
— Dyre Axel, min kärlek är lika glödande som din.
— Jag lefver blott genom dig.
— Var man!
— Jag lefver blott för dig, Adèle.
— Jag välsignar dig därför.
— Jag ser ingen annan än dig!
— Jag ser ej heller ingen annan än dig, Axel!
— Jag tänker blott på dig, Adèle.
— Du har också anparten af mina tankar, Axel.
— Om nätterna drömmer jag endast om dig, Adèle.
— Hvarje natt kysser jag dig i drömmen, Axel.
— Vill du då ej våga en kupp mot min mor?
— Ej mer!
— O Gud, ditt hjärta, ditt otacksamma hjärta har ej någon
känsla som — —
— Säg ej mer Axel, du skall ångra det.
— Förlåt mig.
— Sansa dig, Axel.
— Jag blir förryckt, om du skall lämna mig.
— Människan måste rätta sig efter omständigheterna.
— Din klädning, som jag vidrör — — —
— Slå ej öfver Axel!
— Dina ögon, som jag ser — — —
— Ack, tala ej därom, de äro tårdränkta.
— Din andedräckt, som jag inandas — — —
— Men sluta då, Axel!
— Allt, allt fängslar mig.
— Jag känner mig stolt däröfver.
— Allt förtjusar mig!
— Såsom jag är tjusad af dig, Axel!
— Jag kan inte lefva utan dig.
— Vi måste skiljas!
— Olycklig du, Adèle, om du bringar mig i förtviflan!
— Offret är lika stort å min sida, snyftade Adèle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
