Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
279
Tilda fröjdades åt denna täflan mellan de båda flickorna,
som hon så hjärtligen höll af, fast nog lutade det åt Adèles
fördel alltid i hennes tankar, och det får man ju ej säga något om,
hon hade ju varit Adéle så godt som i moders ställe under en
följd af år.
Alla herrar vidt omkring voro afundsjuka på grefven för
fröken Isabellas skull och på baron Axel Lejonman för Adèles
skull.
Axel Lejonman tog detta med lugn och ro samt låtsade ej
märka det, men fördubblade sin uppmärksamhet mot sin fästmö.
Grefve Lohufvud däremot ryckte på axlarna åt afundsmännen, så
att de sågo det, och log helt övermodigt åt dem.
Nu är det så, att för mycket kärleksafguderi skadar unge
män, och Tilda hade iakttagit och i tysthet för sig själf anmärkt,
att fröken Lejonman gjorde allt för stor affär af sin blifvande man.
Tänk, om det skulle hända honom något:
Ja, ja, hvem kunde veta.
Natt efter natt hörde Tilda väggsmedens »dödsur» i väggen
bredvid sin säng.
Hon kunde ej låta bli att rysa däråt; men hon talade aldrig
mer om vägggsmedens »dödsur», sedan grefvinnan så strängt hade
förbjudit henne det.
Men så — ett, tu, tre, började hon tro sig finna, att det
på Stora Högåker var »ugglor i mossen», som man säger.
En afton var grefvinnan opasslig, och fröken Isabella blef
inne hos henne i sängkammaren.
Det var en augustiafton, och månen var i nytändning. Ute
var det det allra härligaste väder. Hela hösten hade varit
ovanligt vacker och varm.
Det var så kvaft och hett inne i Tildas rum, att hon beslöt
sig för att en stund taga sig en promenad ute i parken.
Gångarne i parken voro många, häckarna voro täta och höga,
och här och där kom man in liksom i en labyrint.
Tilda valde denna afton den så kallade »Sjöpromenaden»
men då hon återvände, tog hon en genväg hem till slottet.
Kommen halfvägs stannade hon hastigt och spejade. — Hon
fann i närheten af en grupp ekar en man och en kvinna långsamt
gå förbi.
Hon blef ej litet förundrad, ty i den högväxte mannen hade
hon genast igenkändt grefve Ludvig Lohufvud. — Hvem hans
följeslagarinna var, kunde hon däremot icke se, ty denna var
klädd i en fotsid kappa och hade en slöja för ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
