- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
282

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett familjedrama

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

282

Elsa, som ej förut hört detta, blef förskräckt och steg upp
samt gick in i Tildas rum.

— Hvad är det som arbetar i väggen, goda mamsell?
frågade hon skälfvande.

— Väggsmeden, svarade Tilda kärft. Gå bara och lägg sig
och sof, tillade hon.

— Väggsmeden! utropade Elsa. Store Gud! Då kommer
någon snart att dö här.

Hon hade hört samma skråck om väggsmeden som Tilda.

— Nå, hvad mer, sade Tilda. Helt visst blir det inte Elsa,
som kommer att lägga näsan i vädret.

Elsa började gråta och jämra sig alldeles förtvifladt.

— Mamsell, sade hon.

— Nå, hvad är det?

— Jag är så olycklig, så gränslöst olycklig.

— Ah, prat!

— Det vore bättre, om jag finge dö, än någon annan här
på Högåker.

— Hvad säger hon!

— Låt mig få ligga här på soffan i mamsells rum; jag är
så rädd, fortsatte Elsa.

Tilda fick ingen ro, förrän hon tillåtit Elsa att lägga sig
där på soffan, och hon hörde sedan länge, hur Elsa snyftade och
grät, men hon sade ej ett ord.

*



Morgonen därpå råkade fröken Lejonman ut för ett missöde,
då hon skulle gå nedför trappan till matsalen. Hon halkade med
ena foten i trappan och slog pannan hårdt mot ett af den
förgyllda bronsledstångens sirater.

Grefven och grefvinnan, som då åter var på benen, skyndade
båda ned till frökens hjälp, och de kallade äfven på Tilda.

När hon kom till olycksplatsen, knäböjde grefve Ludvig på
mattan och hade fröken Isabellas hufvud hvilande mot sitt bröst.

Hon syntes vara afsvimnad.

Då man återkallat henne från hennes svimning, märkte man,
att en guldmedaljong, som hon hade i en kedja om halsen, hade
gått upp och inne i medaljongen syntes ett lyckadt miniatyrporträtt
på elfenben af grefve Ludvig Lohufvud.

Han gaf sin mor en mörk blick, hvilken var särdeles
besynnerlig, ja, man skulle kunna säga hotande, och han mumlade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free