- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
310

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 23. Mordförsöket å baron Axel Lejonman - Kap. 24. Hästen utan ryttare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

310

som sörjt mycket sista tiden öfver sin fästmans tystnad, hade
under läsandet af hans bref öfverfallits af nervskakningar samt
uttryckte en önskan att få fara till London för att se om Axel.

Friherrinnan å sin sida närde äfven samma önskan, och det
blef beslutadt, att de tillsammans skulle fara till London.

Adèle jublade, och hon smekte tacksamt sin faster samt
tackade henne af allt sitt hjärta.

Men friherrinnan hade ej glömt sitt hat, och nu vaknade i
hennes sinne en djäfvulsk plan, hvars följder i det kommande
skola förnimmas.

*



         Kap. 24.

         Hästen utan ryttare.

På Stora Högåker var det dystert.

Grefvinnan Lohufvud tillbringade sin mesta tid i dystert
grubblande ensam på sina rum.

Himlen vete hennes tankar.

Hon befallde, att måltiderna skulle serveras på vanlig tid,
och som hon ej tog sig någon ny kammarjungfru efter Elsa, fick
Tilda befallning att kläda henne, alldeles som om ingenting
ovanligt hade händt.

Men hela dagen igenom, skälfde hon liksom en frossjuk.

Likväl hade hon humör och en okuflig stolthet, och hon
ville ej visa ens sina tjänare, hur hon led.

Alldeles ensam intog hon nu sina måltider vid det luxiösa
bordet i den stora, dystra matsalen.

Hela slottet var ett enda stort sorgehus.

*



Sommaren led mot sitt slut och skymningarna om aftnarna
blefvo både långa och mörka.

Det susade så ödsligt och klagande i den stora parkens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free