Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Artisten Penselström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
389
— God afton, min far, sade han.
— Hvad nu! Är det du, Wilhelm! Jag trodde inte, att vi
skulle få se dig åter så snart.
— Jag lämnade Broeck redan i morgse, men vägarne hafva
till följd af trupptransporterna blifvit så svåra, att vi behöft hela
dagen för att komma hit.
— Nå, har du talat vid van Elburg?
Den unge mannen drack ett glas öl och satte sig framför
elden.
— Ja, min far, sade han. Mäster van Elburg samtyckte
till giftermålet, men han förblifver vid sitt beslut att ej gifva mer
än fyratusen dukater i hemgift.
— Så må han då behålla sin dotter och sin hemgift, utropade
Woerden rynkande sin panna.
— Men, min far — — —
— Tyst, Wilhelm, sade gubben. Vid din ålder offrar man
allt för kärleken, då föraktar man rikedomen, men kärleken
försvinner och rikedomen förkofrar sig.
— Herr van Elburg är ju den rikaste köpmannen i hela
Holland; det som han ej gifver oss under sin lifstid, blir ju i
alla fall vårt efter hans död.
— För tusan! — afbröt mäster Woerden och blottade sitt
hufvud — är då inte också jag rik?
— Ja visst!
— Hör på, min son, du kommer snart att öfvertaga firman,
men jag vill dessförinnan anförtro dig tvänne lefnadsregler, som
jag önskar, att du för alltid måtte inprägla i ditt minne: Gif
aldrig mer än du får och afsluta aldrig affärer till andras fördel.
Med dessa grundsatser gör man lycka både i affärslifvet och i
äktenskapet.
— Men — — —
— Inte ett ord mera i denna sak, min son. —
Wilhelm kände allt för väl sin fars fasta karaktär för att
han skalle envisas längre; men hans dåliga lynne röjdes i hans
häftiga åtbörder.
Gubben gaf likväl ej akt därpå; han stoppade lugnt sin
pipa och tände den.
I detta ögonblick klingade ringklockan för andra gången;
man hörde en häst stampa utanför samt att hundarne började
skälla.
— Hundarnes skällande förkunnar en främlings ankomst,
sade mäster Woerden filosofiskt, se efter, hvilken det är, Wilhelm.
Den unge mannen närmade sig fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
