- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
497

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 45. Sargade mödrahjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

497

och hur ofta hade han ej som litet barn smekt Tildas gamla
ansikte och jollrat.

Han hade varit: »Mammas gosse, farmors älskling och Tildas
favorit.»

Men nu — nu hade allt förändrats, just nu, då han blifvit
stora karlen och officer vid Värmlands fältjägare.

Nu visste blott Gud allena, hvar han var — —

Antagligen irrade han omkring någonstans ute i främmande
land — en olycklig, hemlös och fridlös främling.

— Gud hjälpe vår »Lill-Ludvig!» suckade Tilda fromt.

*



Lifvet är för de rika och högättade minsann ej alltid en
dans på rosor. — Äfven de hafva sina svåra lidanden, sina bittra
sorger.

Stora och fasta slott, börd, och pengar äro på intet vis
något skydd för lidandet — lika litet som för döden.

För död och sorg stå alla, af hvilka samhällsklasser de än
måtte vara, lika prisgifna. Därvidlag hafva vetenskap och
filosofi ännu ej funnit någon löse- eller bindelnyckel.

Näppeligen fann St. Petrus själf, trots det att han var en
af Kristi apostlar, något medel mot dessa envåldshärskare. — Likt
sin höge mästare sade äfven han ödmjukt: Ske din vilja!

*



Det packades genast hos gamla grefvinnan Lohufvud och
några timmar innan hon och Tilda skulle ge sig af till posthuset
för att följa med deligensen, i hvilken grefvinnan köpt två platser,
för att resa till Karlstad och vidare därifrån till grefvinnan
Elsa på Stora Högåker, kom brefbäraren med två bref till
grefvinnan.

Som hon just då led af en lindrigare ögonsjukdom, så fick
Tilda sätta glasögonen på näsan och — hon åtnjöt ju alltid
grefvinnans hela förtroende — läsa brefven högt.

Det första brefvet, som bröts, var ifrån grefvinnan Elsa,
den forna Solen i Karlstad.

Hon skref:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free