Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 49. Klander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne. Det blef revolution inom pensionen, och för att denna ej
skulle råka i upplösningstillstånd, måste Magdalena tages
därifrån.
Detta var ett hårdt slag för Magdalena och ett icke mindre
hårdt för hennes far.
Såväl Svennlund själf som Magdalena blefvo efter denna
tilldragelse bittra och människofientliga — och därpå är sannerligen
ingenting att undra.
De lefde ensamma och öfvergifna tillsammans med Magdalenas
blinda mormoder.
Den enda människa, som Magdalena rönte någon godhet af,
och den enda, som hon därigenom lärde sig hålla af, var fröken
Maria von Gryning till Gryningsholm, hvilken vid flera olika
tillfällen sökte visa vänlighet mot den moderlösa flickan i
skarprättarebostället vid Arvidstorp, hvilken saknade nästan alla
förströelser och icke hade några andra vänner eller någon att sällskapa
med utom fadern och den blinda mormodern. Hennes lekkamrater
voro hunden och katten — hunden var nu död — samt kon,
hvilken Magdalena pysslade om efter bästa förmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
