Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 50. Felslagna förhoppningar - Tvänne julaftnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Banvaktarehustrun Sandvalls hälsa hade alltid varit mycket
klen.
Hon var lungsiktig.
Hennes tillgångar som änka voro ej stora; tvärt om, sterbhuset
var nästan utfattigt, ty hennes man hade i lifstiden varit
en flitig dyrkare af glaset och hade sålunda lagt ned mycket af
sina tillgångar på näringsställen.
Denna olyckliga vana, som bragt så mycken sorg öfver så
många svenska hem, och hvilken bringat så mången gift hustru
till förtviflan, som brutit människor i förtid och beröfvat barnen
kläder och föda, är en af de ohyggligaste laster, som finnes.
Mannens hastiga och hemska död, hvilken till en del vållats
af ett allt för grundligt inmundigande af julglögg, ty det var vid
juletid, som den gräsliga olyckan skedde, försatte familjen i det
djupaste armod.
Julen är ju en glädjens högtid, ty man firar ju då
fredsfurstens födelse. Människorna glädjas också, men just därigenom
att glädjen är så allmän, blir sorgen, då den uppträder vid
juletid, desto mera i ögonen fallande.
Sorg och glädje mötas ofta på jorden. Men då sorgen
uppenbarar sig uti glädjetider, är den svartare än någonsin annars,
liksom solskenet bringar fram de största slagskuggorna.
Men frid kan vara både i sorg och glädje, som synes af
efterföljande vers:
<b>Tvänne julaftnar.
Mildt i granen ljusen brinna,
Barnen jubla däromkring,
I den oskuldsfulla ring
Kan man ostörd glädje finna,
Det är jubel fröjd och frid
Uti hemmet juletid. —
Men på dystra kyrkogården
Vid sin moders tysta graf
Nelly fält sin vandringsstaf,
Gråter vid den enkla vården;
Utan skydd i lifvets strid
Njuter där hon julefrid. — —
Granens ljus till slut ha brunnit,
Barnaskaran slumrar säll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
