Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 50. Felslagna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
540
— Ja, visst gör hon det, den kära flickan. Hon gör mig
all heder.
— Du skulle ha hållit efter Matilda lika mycket.
— Ja, jag skulle, jag skulle — — — Men allt sedan min
man började att supa och slarfva, trädde en förändring rum i
hela hemmet.
— Det förstår jag så väl.
— Jag blef liknöjd och slö.
— Stackars du.
— Jag tröttnade på att varna och aga.
— Människans krafter räcka ej alltid till, kära Hilma.
— Och nu — nu — fortfor den sjuka bittert gråtande, nu
ser jag redan följden och får skörda frukterna af min
eftergifvenhet och slöhet.
— Det var nog ej af slöhet, som du försummade Matilda,
sade grefvinnan Elsa tröstande. Det var sorgen, som med sin
järnhand vidrörde dig och gjorde dig oförmögen att vara en rätt
mor för flickan. Men tänk nu inte vidare därpå. Var lugn och
stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
