Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 52. Furstinnan Eveline Bolsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
555
Kap. 52.
Furstinnan Eveline Bolsky.
Klockan hade slagit nio döfva och långsamma slag på aftonen
uti det gamla tornet å Stora Högåker, där ett lika gammalt
tornur hade sin plats. — Snöstormen jagade likt den »vilda
jakten» öfver den vidsträckta Venerns starka istäcke och in på de
värmländska skogarne. Vinden pep och tjöt liksom rasande furier
i skorstenspiporna och öfver utsprång och takåsar på den stora
fyrkantiga slottsbyggnaden af massiv gråsten, hvilken bildade Stora
Högåkers corps de logis.
Grefvinnorna Louise och Elsa Lohufvud hade tillsammans
druckit té uti gröna förmaket, ett litet hemtrenigt rum, hvilket
var beläget midt emellan biblioteket och gamla grefvinnans budoir.
Då gamla Tilda numera tillbragte sin mesta tid såsom en
slags sällskapsdam åt gamla grefvinnan Lohufvud, enär en ny
hushållerska trädt uti trotjänarinnans ställe, satt Tilda som vanligt
i ett hörn af gröna förmaket med sin stickstrumpa och lyssnade
till de båda grefvinnornas samtal.
Grefvinnan Louise Lohufvud var nu fullkomligt frisk i sina
ögon och hon var ovanligt stark och kry efter alla de sorger
och pröfningar, hon fått genomgå.
— Tilda, sade gamla grefvinnan under ett uppehåll i
samtalet med grefvinnan Elsa. Tilda, jag glömde mina glasögon inne
på skrifbordet i biblioteket. Var snäll och hämta hit dem åt
mig. Jag vill läsa tidningen högt för Elsa.
Grefvinnan Elsa satt nämligen lutad öfver en sömnad, hvilken
var ämnad till beklädnad åt någon af godsets fattiga barn, för
hvilka grefvinnan Elsa verkligen var som en öm och omtänksam
moder.
Tilda åtlydde genast tillsägelsen. Men som hon visste, att
grefvinnan hade släkt ljuset, då hon lämnat biblioteket, så tog hon
med sig en tänd lampa, i tanke att hon annars icke skulle hafva
hittat vägen fram mellan bokhögar, stolar, glober och allehanda
uti biblioteket hopsamlade föremål.
Och en lycka var det i sanning, att hon tog lampan med
sig, ty i annat fall hade hon troligen fått slag af rädsla den
kvällen.
Efteråt kom Tilda att tänka på, det hon hade hört något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
