Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 52. Furstinnan Eveline Bolsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
564
tillhörde det vidt utgrenade katolska flickuppfostringssällskapet och
kvinnliga ordenssamfundet «Les Dames Anglaise«, ett kloster.
Mariana von Kampf var således från sin första barndom
utslungad i världen från sitt föräldrahem; men man kan ej gärna
klandra föräldrarna därför; ty nog handlade de i bästa afsikt, då
de kostade på sin dotter en god pension, i stället för att hålla
henne i ett hem, där ej någon ordning härskade, då husmodern ej
kunde ägna sig åt sitt hem och — om så skulle hafva skett, så
hade penningarne trutit, ty just därigenom att Eveline fortsatte
med sitt konstnärslif, behöfde ingen pekunier nöd uppstå i hemmet.
Mariana von Kampf, hvilken var ett litet barn med rent af
änglautseende, mistade sin far, då hon var åtta år gammal. Det
var just ej så stor sorg för henne, ty under dessa sina åtta
lefnadsår hade hon sett sin far endast tre gånger.
Den stackars lilla flickan var mera främmande för sina föräldrar,
än hon var det för dem, som i pensionen omgåfvo henne.
Mariana hade därför mycket liten kunskap om sitt föräldrahem.
Hon visste ej mer om sina föräldrar och om deras hem,
än att de voro personer, från hvilka hon en gång om året fick
ett bref, hvilket dessutom, innehöll endast några få rader
inrymmande några hälsningar och förmaningar, som föreståndarinnan
för pensionen läste upp för henne, alldenstund hon själf ej kunde
läsa hvarken fars eller mors skrifstil ännu. Men utom dessa
årliga bref fick hon på sina namnsdagar, på sin födelsedag och på
julaftonen från föräldrarne litet namnam samt några vackra leksaker.
Gåfvor kunna likväl aldrig uppväga och ersätta den innerliga
föräldrakärleken och den stackars Mariana skulle i sanning
hafva haft det mycket svårt, så framt hon icke hade moderligt
omhuldats af föreståndarinnan för pensionen och dennas
medhjälparinnor, hvilka voro mycket goda mot henne och rent af »kelade»
med den lilla flickan.
Mariana fick ej komma hem till sin faders begrafning, ty
hennes mor var för tillfället mycket nervös och klen. Flickan
fick i stället på sin fars begrafningsdag en kartong innehållande tårtor
en ask begrafningskonfekt, en guldmedaljong innehållande en lock
af hennes fars hår samt dessutom en sorgdräkt af elegantaste
snitt. — Och detta var allt, hvad hon fick erfara om sin fars död
och begrafning.
Hon grät förstås, stackars liten, när man omtalade för henne,
att hennes far var död, men något djup fanns det ej i hennes
sorg — barnahjärtat är ju lätt tröstadt — och hvarför skulle hon
val egentligen sörja? De gamla, vänliga damerna uti pensionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
