Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 53. Mor och dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
570
människohatare, en kulturfiende, en samvetslös egoist, han borde förlora
medborgerligt förtroende och man borde sky honom.
Men hur behandlar man i stället en dylik herre?
Jo, man krusar och kryper för honom, man hedrar honom
på alla sätt och anser det som en ära att få umgås i hans
charmanta hem.
Men vi återvända till vår grosshandlare, hvilken vi finna
bekvämt tillbakalutad på soffan i den eleganta röksalongen. Med
ljudlösa steg på den mjuka smyrnamattan närmar sig betjänten
honom bärande en silfverbricka med ett därpå liggande visitkort.
Efter en flyktig blick på det senare, mulnade grosshandlarens
ansikte, men han beviljade likväl audiensen.
Den inträdande var en fattig släkting, en medelålders,
högrest kvinna, ytterligt blek, med något visst dämpadt och osäkert
i sitt sätt, röjande både obenägenhet för ärendet och fruktan för
resultatet.
— Min bäste Arthur, började hon, den angelägenhet, som
fört mig hit, är af ekonomisk eller man kanske lika gärna skulle
kunna säga hygienisk art.
Hon längde ut prologen af fruktan för det domslut, som för
henne betydde så mycket.
— Förhållandet är nämligen det, att jag af läkare blifvit
ordinerad en badsejour och fullständig hvila under någon tid,
såvidt jag ej skall duka under af öfveransträngning. Nu tänkte jag
fråga, om inte du med några hundra riksdaler skulle vilja
förhjälpa mig till denna hvila.
— Jag? utropade grosshandlaren. Jag? Hvad tänker du
på? Jag som har stor familj att försörja och dessutom inrättat
mig så här dyrbart! Vi kunna inte lefva under en 40 à 50
tusen om året och när man en gång väl blifvit van därvid, går det
inte gärna för sig att draga in på staten, att spara. — Förhåller
det sig emellertid så — tillade han vid anblicken af det förtviflade
i hennes ansikte — att du är i saknad af både tillgångar
och arbetskraft, så skall jag försöka använda mitt inflytande för
att på ett eller annat sätt skaffa dig understöd från kommunen;
men det kan naturligtvis inte bli omedelbar hjälp. — Ett par tior
eller så, kan jag förstås alltid undvara.
Han tog fram den späckade plånboken.
En blick af djupt förakt och djup sorg var det enda svar,
hon gaf, innan hon vände honom ryggen för att gå — till nya
försök och sannolikt nya missräkningar. — —
Detta är en fullkomligt sann händelse. Densamma har också
helt nyligen stått omtalad i en tidning och har tagits därifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
