Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 56. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
600
Hon hade ej en aning om, att furst Boris Bolsky, den unge ryske
officeren vid kejserliga ryska adelsgardet, iklädd sin glänsande
uniform, kommit in på verandan.
Han hade kommit så tyst och där stod han nu och med
medlidsamhet betraktade den unga flickan, dottern till den kvinna,
som hans far hade äktat.
Furst Boris tycktes allt från första ögonblicket som han sett
Mariana, hafva fattat sympati för henne.
— Mariana, lilla syster, sade han och gick fram till henne
samt klappade henne vänligt på hufvudet.
Hon spratt till och såg upp. Men det var en lisa för henne
att blicka in i hans vackra och goda ögon.
— Du sitter här och gråter?
Hon började gråta ännu mera vid detta vänliga tilltal.
— Hvarför gråter du, Mariana? sporde han.
— Boris, Boris, jag är så olycklig, så gränslöst olycklig,
svarade hon snyftande.
— Barnsligheter! sade han.
— Nej Boris!
— En liten vacker flicka, som du, Mariana, fortfor han vänligt
och smeksamt, skall då alls inte förgråta sina blixtrande ögon
eller sina rosiga kinder.
— Ack om jag vore ful, suckade Mariana.
— Nå, hvad skulle då hända? frågade Boris leende.
— Jo, då skulle man inte hata mig.
— Hvad säger du! Hata dig? Hvem kan hata dig, lilla
syster?
I stället för att svara på denna fråga sade Mariana mellan
snyftningarne:
— Då skulle jag inte heller vara i vägen för — — för — —
Hon kunde ej förmå sig att säga ut meningen till slut.
Det glänste till i furst Boris Bolskys ögon.
— Hvad säger du, syster? — Du i vägen?
— Ja!
— För hvem?
Hon svarade intet, bara grät.
— Ah, jag förstår! utropade han, du är i vägen för din mor
och den där engelsmannen S:t Johns! — Är det inte så?
Hon nickade sorgset jakande.
— Och det har man sagt dig?
— Ja!
— Hvem?
Hon svarade ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
