Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 62. Attentatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
653
uppmärksamhet vid fyra eleganta ungherrar, som hade sin plats
vid bordet, närmast mitt, men under hela tiden de sutto där
endast hviskande till hvarandra, hvilket är ovanligt hos fransmän
äfven i dessa tider, då man i hvarje bronsornament tror sig
upptäcka en stadssergeants öra.
Det var just denna tystnad, som anslog mig, ehuru jag icke
förrän efteråt kom att tänka på det gamla ordspråket:
»När fransmannen tiger, konspirerar han.»
Klockan kunde vara inemot half nio, då jag såg en person
af arbetsklassen inträda. Vid åsynen af denne reste sig genast
en af de fyra från bordet och inlät sig i ett samspråk med
arbetaren, men så tyst, att jag icke kunde höra, hvad som sades och
icke heller är jag af naturen fallen för att lyssna till det, som
icke angår mig.
Arbetaren aflägsnade sig snart och herrn, som talat med denne,
återtog sin plats vid bordet, hvarefter jag såg de fyra luta
sina hufvuden närmare hvarandra, en för att meddela, de tre för
att höra, såsom jag kunde tycka.
En halftimme därefter stod jag vid disken för att betala,
då jag hörde ett svagt men smattrande ljud liknande affyrade
raketers och i detsamma rasade de fyra herrarne på dörren och
försvunno.
Äfven jag lämnade kaféet och det dröjde ej länge, förrän
ryktet om attentatet mot kejsaren nådde mina öron.
Hvilka de fyra af mig observerade personerna voro, vet jag
icke, men att de stodo i något förhållande till hvad som passerat
utanför operahuset, är mycket troligt och det förargar mig efteråt,
att jag icke gaf närmare akt på dem, innan katastrofen inträffade.
Sedermera fick jag höra, att vid samma tid som jag satt på
kaféet vid »Place de la bourse», andra välklädda herrar varit inne
på åtskilliga kaféer i olika delar af Paris, iakttagande samma
betydelsefulla tystnad, ända till dess att explosionen utanför
operahuset blef en gemensam signal för dem alla att rycka ut.
Hade det förskräckliga attentatet lyckats, så torde nog de
liemlighetsfulla figurerna hafva krupit fram i dagen och då hade
måhända vida mera kreverat än en kejserlig vagn. — — —
Furst Boris upphörde med läsningen och gnisslade:
— Förbannelse! Orsini har misslyckats!
Han fortsatte därefter läsningen:
Fullkomlig främling både i den högre och lägre politiken
vågar jag inte ens gissa till, hvilka följderna däraf på längden
kunnat blifva. Lycklig skattar jag mig emellertid, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
