Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 64. Intriger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
699
Schönberg denna hemlighet, hvilken han rätteligen borde hafva
begraft så djupt som till jordens medelpunkt.
Friherrinnan hade äfven vidtagit den försiktigheten att
under sitt samtal med S:t Johns isolera det rum, i hvilket samtalet
hölls, och hon trodde sig sedan hafva att frukta lyssnare endast
uti korridoren. Hon hade för den skull bedt S:t Johns att tala
sakta, såsom hon själf gjorde.
Han talade äfven nästan hviskande i början af samtalet;
men därefter hade han glömt sig, ju längre samtalet fortskred,
och friherrinnan själf började tala ganska högt, äfven hon.
Sir S:t Johns hade noga sett sig om, då han begifvit sig
till friherrinnan von Schönberg, för att öfvertyga sig om, att han
ej hade några vittnen, utan att hans gång till friherrinnan skulle
bli lika svår att kartlägga som tvänne andra vägar, hvilka skola
vara mycket svåra att uppteckna, nämligen 1:mo skeppets gång
på hafvet och 2:do en ung mans väg till ena pigo.
Men hvad han däremot icke visste, det var, att två personer
hade hört, då vaktmästaren aftonen förut bedt S:t Johns
besöka friherrinnan, att dessa båda personer utspejat, när han gick
dit föregående kväll och att de äfven nu på morgonen, hvar och
en för sig och hvarandra ovetande, utan att han själf hade haft
en aning därom, vaktat honom och sett, när han ånyo gått in i
friherrinnans våning.
Dessa personer voro två kvinnor. Den ena af dem var den
nyss omnämnda miss Milton och den andra ingen mindre än sir
S:t Johns äkta hälft, mylady Bebé.
I rummet öfver det rum af friherrinnan von Schönbergs
våning, i hvilket hennes samtal med sir S:t Johns hölls, åhörde
diakonissan hvarje ord, de talade med hvarandra.
Hon hade tagit bort mattan och ljudlöst lagt sig ned på
golfvet och hon pressade sitt öra mot en tämligen öppen springa
mellan furutiljorna.
I rummet inunder stod mylady Bebé S:t Johns uppe på
skifvan af ett bord och lyssnade på samtalet, hvilket hon tack
vare de talandes oförsiktighet och den dåliga trossbottnen hörde
ord för ord.
Såväl Mathilda von Schönberg som sir S:t Johns hade
således fått sina mästare. Och så sutto de där helt tvärsäkra och
smidde ränker samt förtalade sin nästa.
På sidorna lyssnade ingen, icke ens i korridoren; ty där
gingo kurgäster och betjäning af och an.
Men inunder och uppöfver sig hade de två ränksmidarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
